Panik på hög nivå
Datum: 2010-03-13 / Tid: 00:40:10
Det gick inte alls bra att jobba idag. Hade så ont i axeln att jag höll på att svimma när jag rörde den. Men jag kämpade mej igenom en arbetsdag med endast högerarm, vänster armen fick hänga med som en död sill den bara.
Mikka kom till mej sista perioden, tittade konstigt på mej och säger sen att jag ser så sne ut. Jahapp, tyckte jag och tänkte väl inte mer på de förrän jag kom. Tänkte att jag skulle titta om jag var nå svullen eller nåt. Fick en smärre chock när jag jämförde axlarna. Den onda axeln går jäms med nyckelbenet. Den hänger med andra ord ganska saftigt. Det ser inge roligt alls ut och jag mår illa. Hur fan lyckades jag jobba 8 timmar med en axel som absolut inte sitter på plats? Det är en gåta för mej.
Iallafall så började jag tok skratta först, lite små chockad hur jag såg. Sen kom paniken att det faktiskt kommer göra så sjukt ont att sätta den på plats igen. Men helt åt pipan kan den ju inte vara tycker jag. Lite grann bara. Sen kom det mer panik så då var jag tvungen att ringa och väcka min stackars far och gråta ut mot hans axel (öra). Sen kändes det lite bättre tills jag granskade mej själv en gång till i spegeln.
Fan alltså.
Det första jag gör imorn är att ringa legevakten. Jag skulle kunna ringa nu men det är nästintill snöstorm här och vi må åka in till Fillan för att träffa farbror doktorn så jag får vänta tills imorn bitti så det inte händer en olycka i detta väder.
Hörs sen
Mikka kom till mej sista perioden, tittade konstigt på mej och säger sen att jag ser så sne ut. Jahapp, tyckte jag och tänkte väl inte mer på de förrän jag kom. Tänkte att jag skulle titta om jag var nå svullen eller nåt. Fick en smärre chock när jag jämförde axlarna. Den onda axeln går jäms med nyckelbenet. Den hänger med andra ord ganska saftigt. Det ser inge roligt alls ut och jag mår illa. Hur fan lyckades jag jobba 8 timmar med en axel som absolut inte sitter på plats? Det är en gåta för mej.
Iallafall så började jag tok skratta först, lite små chockad hur jag såg. Sen kom paniken att det faktiskt kommer göra så sjukt ont att sätta den på plats igen. Men helt åt pipan kan den ju inte vara tycker jag. Lite grann bara. Sen kom det mer panik så då var jag tvungen att ringa och väcka min stackars far och gråta ut mot hans axel (öra). Sen kändes det lite bättre tills jag granskade mej själv en gång till i spegeln.
Fan alltså.
Det första jag gör imorn är att ringa legevakten. Jag skulle kunna ringa nu men det är nästintill snöstorm här och vi må åka in till Fillan för att träffa farbror doktorn så jag får vänta tills imorn bitti så det inte händer en olycka i detta väder.
Hörs sen
Kommentarer
Trackback
