From the embassy to the airport
Datum: 2011-10-22 / Tid: 14:03:06
Ja nu ska ni få höra den roliga historen.
Abmassaden öppnade grindarna klockan 14.30, min flight skulle lyfta 16.15. Tar en timma till flygplatsen så det är ju omöjligt att hinna.
Jag satt utanför ambassden halv två, surrar med lite folk, sen kommer det en kille som jag kände igen från dagen innan när vi lämnade in passen. Han såg lite orolig ut så jag frågade honom om han var okej. Hahaha, han var stressad för hans flight skulle gå 16.15, alltså samma plan som mej.
Jag säger till honom att jag har en taxi som väntar så när vi fått våra pass äre bara att springa in i den och hoppas att vi hinner med flighten. Bra idé tyckte Brad från australien.
När grindarna öppnas är vi först in på gården, springer fram till dörrarna och in på ambassaden. Tack och lov så gav dom oss passen på en gång, utan frågor och grejjer, ut till taxin, säger till honom att köra fort som fan för vi måste med planet.
Tack och lov var trafiken ganska okej så det gick väl en 120 ungefär. Halvvägs dit kollar Brad på klockan och säger: Vi kommer hinna, vi kommer hinna. Så vi båda slappnar av för en sekund.
När vi är kanske 20 minuter från flyplatsen början taxin gå långsammare, vi säger åt honom att gasa men han hade plattan i mattan. Slutar med att vi sniglar fram i 30 och jag och Brad håller på att dö av stress. Tack och lov kommer en mack så vi rullar in där. Tro det eller ej men på bensin stationen står en taxi och tankar. Vi springer fram till den och frågar om han kan ta oss till flyplatsen väldigt snabbt. Jopp det kunde.
Vi tittade på klockan hela tiden och till slut sa vi att vi kommer inte hinna.
Vi kommer till flyplatsen kvart i 4, en halvtimma innan planet ska lyfta. Vi springer som idioter. Jag har aldrig sprungit så fort i hela mitt liv. Fram till air asia disken och Brad säger till dom att våran taxi kraschade påväg hit däför vi är sena. Efter några sekunders tvekande får vi checka in.
Springer som galningar igen till passkontrollen. Våran gate låg såklart lång borta så vi springer ännu en gång som idioter. Svetten rann, benen värkte och jag kunde knappt andas men adrenalinet flödade.
2 minuter innan dom stänger gaten kommer vi fram. Dom säger till oss att om vi kommit 2 minuter senare hade dom inte släppt igenom oss.
Löper igen den långa gången till planet. Hahaha, jag fattar fortfarande inte att vi hann. Från 14.30 på ambassaden till 16.15 på planet. Helt otroligt.
Ni vet man ser på film folk som tror dom kommer hinna med flighten, men nånting händer, som för oss när taxin kraschade mitt på motorvägen, men dom hittar alltid en lösning och hinner alltid med flighten.
Det händer aldrig i verkligenheten men det hände mej och Brad igår.
Jag satt seröst och log dom första 20 minutrarna på planet. Sååå lycklig att jag hann.
Brad ska bo här i phuket och studera i typ 3 år. Vi har varandras nummer så vi ska catcha up nåndag.
Det sista han sa när vi sa hejdå på flyplatsen i phuket var: Everything happens for a reason.
True true
Igår hade vi inga kunder. Idag äre lite folk men förhoppningsvis kommer det fler.
Idag fyller Luke år och jag är bjuden till partyt. Träffade hans vän Ryan på the big C imorse trevligt att surra lite. Har inte sett Ryan på länge så. Men jag tror inte jag kommer gå på festen. Dom kommer varan nånstans på bangla men jag känner inte för att gå ut alls.
Eftersom det inte var nå folk igår så tog vi ett par öl vi "personal" och vid 2 skjutsade charlie hem mej.
Vaknade imorse vid elva av att Neda ringde och frågade om jag ville färga mitt hår. Hahaha, jag önskar jag aldrig gjort det. Men det är en helt annan historia som ni får höra imorgon för nu må jag göra nån nytta.
Puss och kram
Älskar och saknar alla er därhemma i kalla sverige!!!
Abmassaden öppnade grindarna klockan 14.30, min flight skulle lyfta 16.15. Tar en timma till flygplatsen så det är ju omöjligt att hinna.
Jag satt utanför ambassden halv två, surrar med lite folk, sen kommer det en kille som jag kände igen från dagen innan när vi lämnade in passen. Han såg lite orolig ut så jag frågade honom om han var okej. Hahaha, han var stressad för hans flight skulle gå 16.15, alltså samma plan som mej.
Jag säger till honom att jag har en taxi som väntar så när vi fått våra pass äre bara att springa in i den och hoppas att vi hinner med flighten. Bra idé tyckte Brad från australien.
När grindarna öppnas är vi först in på gården, springer fram till dörrarna och in på ambassaden. Tack och lov så gav dom oss passen på en gång, utan frågor och grejjer, ut till taxin, säger till honom att köra fort som fan för vi måste med planet.
Tack och lov var trafiken ganska okej så det gick väl en 120 ungefär. Halvvägs dit kollar Brad på klockan och säger: Vi kommer hinna, vi kommer hinna. Så vi båda slappnar av för en sekund.
När vi är kanske 20 minuter från flyplatsen början taxin gå långsammare, vi säger åt honom att gasa men han hade plattan i mattan. Slutar med att vi sniglar fram i 30 och jag och Brad håller på att dö av stress. Tack och lov kommer en mack så vi rullar in där. Tro det eller ej men på bensin stationen står en taxi och tankar. Vi springer fram till den och frågar om han kan ta oss till flyplatsen väldigt snabbt. Jopp det kunde.
Vi tittade på klockan hela tiden och till slut sa vi att vi kommer inte hinna.
Vi kommer till flyplatsen kvart i 4, en halvtimma innan planet ska lyfta. Vi springer som idioter. Jag har aldrig sprungit så fort i hela mitt liv. Fram till air asia disken och Brad säger till dom att våran taxi kraschade påväg hit däför vi är sena. Efter några sekunders tvekande får vi checka in.
Springer som galningar igen till passkontrollen. Våran gate låg såklart lång borta så vi springer ännu en gång som idioter. Svetten rann, benen värkte och jag kunde knappt andas men adrenalinet flödade.
2 minuter innan dom stänger gaten kommer vi fram. Dom säger till oss att om vi kommit 2 minuter senare hade dom inte släppt igenom oss.
Löper igen den långa gången till planet. Hahaha, jag fattar fortfarande inte att vi hann. Från 14.30 på ambassaden till 16.15 på planet. Helt otroligt.
Ni vet man ser på film folk som tror dom kommer hinna med flighten, men nånting händer, som för oss när taxin kraschade mitt på motorvägen, men dom hittar alltid en lösning och hinner alltid med flighten.
Det händer aldrig i verkligenheten men det hände mej och Brad igår.
Jag satt seröst och log dom första 20 minutrarna på planet. Sååå lycklig att jag hann.
Brad ska bo här i phuket och studera i typ 3 år. Vi har varandras nummer så vi ska catcha up nåndag.
Det sista han sa när vi sa hejdå på flyplatsen i phuket var: Everything happens for a reason.
True true
Igår hade vi inga kunder. Idag äre lite folk men förhoppningsvis kommer det fler.
Idag fyller Luke år och jag är bjuden till partyt. Träffade hans vän Ryan på the big C imorse trevligt att surra lite. Har inte sett Ryan på länge så. Men jag tror inte jag kommer gå på festen. Dom kommer varan nånstans på bangla men jag känner inte för att gå ut alls.
Eftersom det inte var nå folk igår så tog vi ett par öl vi "personal" och vid 2 skjutsade charlie hem mej.
Vaknade imorse vid elva av att Neda ringde och frågade om jag ville färga mitt hår. Hahaha, jag önskar jag aldrig gjort det. Men det är en helt annan historia som ni får höra imorgon för nu må jag göra nån nytta.
Puss och kram
Älskar och saknar alla er därhemma i kalla sverige!!!
Kommentarer
Postat av: carro
alltså jag blev stressad bara av att läsa detta haha herregud, men fan va skönt att ni hann med d!
Postat av: Mamsen
Härligt att ni hann planet, ibland ska man ha tur :) Vi saknar dig också här hemma. Kramis
Postat av: Elina
Hahaha, ja vi hade sån himla tur. Ni förstår inte hur lättad jag var när jag satte mej på planet :)
Postat av: Broder Mattias
Vilken tur ni hade då! Saknar dig supermycket :( Ha det så bra Lini!! :))
Trackback
